6-års firande
Fredagen blev lugn. Jake dök förbi, drack en pava vin, somnade i soffan och snarkade fram till en taxiresa hem strax efter midnatt.
Jag klev upp en timme innan bolagets stängning och beger mig för att inhandla kvällens farmaka. I kön hälsar någon glatt på mig. Det visar sig vara Klätterapans kvinna som bjuder hem mig till dom för några eftermiddagsöl samt en husesyn.
Några timmar, öl och okynnescigg senare vinglar jag hemåt för att vila lite inför nattens batalj.
*nap*
Hemma hos f.d. kollegan råder en trivsam stämning med såväl kända som okända ansikten. Det spelas sällskapsspel - vilket jag är värdelös på och således hatar - samt diskuteras allmänt i trevliga ordalag. Sedan sjungs det för Adoptivbarnet som verkar fylla sex år av antalet ljus som pryder tårtan at döma.
Framåt småtimmarna lämnar alla icke-hyresgäster festen. Utom jag.
Då jag har torsdagens diskussion hyfsat färskt i minnet och en mild paranoia i bakskallen skönjar jag en viss 4-kants-stämning mellan väggarna.
Jag är påväg att bege mig hemåt då Adoptivbarnet meddelar att hon skulle vilja prata lite med mig, inne på sitt rum. Min noja gör mig lite illa till mods men jag accepterar inbjudan. Detta verkar inte falla den manliga värden i smaken och jag antar att han ville vara ensam med kvinnorna istället. Men jag kan ha fel...
Efter en halvlång diskussion i hennes säng väljer jag trots allt att lämna lägenheten. Postis, som bor i närheten, ringer och vi pratar lite om huruvida jag ska droppa förbi. Men jag väljer att ta en taxi hem till ångestlyan istället.
Jag klev upp en timme innan bolagets stängning och beger mig för att inhandla kvällens farmaka. I kön hälsar någon glatt på mig. Det visar sig vara Klätterapans kvinna som bjuder hem mig till dom för några eftermiddagsöl samt en husesyn.
Några timmar, öl och okynnescigg senare vinglar jag hemåt för att vila lite inför nattens batalj.
*nap*
Hemma hos f.d. kollegan råder en trivsam stämning med såväl kända som okända ansikten. Det spelas sällskapsspel - vilket jag är värdelös på och således hatar - samt diskuteras allmänt i trevliga ordalag. Sedan sjungs det för Adoptivbarnet som verkar fylla sex år av antalet ljus som pryder tårtan at döma.
Framåt småtimmarna lämnar alla icke-hyresgäster festen. Utom jag.
Då jag har torsdagens diskussion hyfsat färskt i minnet och en mild paranoia i bakskallen skönjar jag en viss 4-kants-stämning mellan väggarna.
Jag är påväg att bege mig hemåt då Adoptivbarnet meddelar att hon skulle vilja prata lite med mig, inne på sitt rum. Min noja gör mig lite illa till mods men jag accepterar inbjudan. Detta verkar inte falla den manliga värden i smaken och jag antar att han ville vara ensam med kvinnorna istället. Men jag kan ha fel...
Efter en halvlång diskussion i hennes säng väljer jag trots allt att lämna lägenheten. Postis, som bor i närheten, ringer och vi pratar lite om huruvida jag ska droppa förbi. Men jag väljer att ta en taxi hem till ångestlyan istället.
Abstinens
Hade varit sjukt sugen på öl hela veckan när Jake ringer mig på onsdagen och frågar om jag är ölsugen. En gnista av hopp tänds. Dock så meddelar han bara att det är fest hos dom på lördagen. *suck*
Torsdagen kändes därför piss då jag ansåg att lördagen var alltför långt bort för att glädjas åt.
Men vid arbetsdagens slut får jag åter ett samtal av min f.d. kollega. Han undrar om vi inte ska ses på stamhaket vilket jag genast låter honom få veta är en mycket bra idé enligt mig.
Vi sänker öl i 190, spelar bort pengar på maskiner samt diskuterar Jake's situation i hemmet, då han och frugan involverat sig med inneboenden.
En massa fulöl senare forcerar Jake mig in i en t-bane-vagn då han vet faran med att lämna mig åt vargarna en vardag.
Han är en mycket bra och förstående vän.
Tappat stinget
Som jag skrev i senaste inlägget så har jag varit sjukt sugen på öl hela veckan. När väl arbetsveckan var slut så förpassade jag mig till ett hak för att sänka en bägare. Jag bläddrade i min något spretiga telefonbok för att hitta en medberoende. Detta gjorde mig bara bedrövad då jag blev smärtsamt medveten om att jag inte har några vänner kvar; Min f.d. kollega skulle softa och ladda inför lördagen, diverse väninnor dröjde då de var tvungna att sminka sig inför kvällen. Således svepte jag ölen, beställde in en till, vilken jag omedelbart vände upp-och-ner, varpå jag sedan begav mig hemåt där jag somnade i soffan. Lagom ångestfylld och ensam. Vaknade på natten, grät lite och förflyttade mig till sängen.
Lördagen började med att vakna med en kraftig huvudvärk. Trots detta tog jag t-banan mot Farsan och kvällens Fifa-night. Väl framme så ber jag om några painkillers vilka jag sköljer ner med en kall öl från kylen. Resan in i dimman har börjat. Efter någon timme ansluter Jake och vi lagar lite käk i väntan på den 4:e kombattanten, Lilla Gotland.
Efter maten stänger vi in oss i spelrummet, dricker stora mängder öl och slåss på den digitala planen. Pengar byter frekvent ägare då vi sällan spelar utan vadslagning. Dock har jag ingen som helst aning om jag är skyldig någon något, eller om någon kanske är skyldig mig pengar.
Idag har jag haft en oerhörd ångest vilket jag endast ser som ett resultat av att jag tappat stinget. Jag dricker helt enkelt alldeles för sällan numera.
Lördagen började med att vakna med en kraftig huvudvärk. Trots detta tog jag t-banan mot Farsan och kvällens Fifa-night. Väl framme så ber jag om några painkillers vilka jag sköljer ner med en kall öl från kylen. Resan in i dimman har börjat. Efter någon timme ansluter Jake och vi lagar lite käk i väntan på den 4:e kombattanten, Lilla Gotland.
Efter maten stänger vi in oss i spelrummet, dricker stora mängder öl och slåss på den digitala planen. Pengar byter frekvent ägare då vi sällan spelar utan vadslagning. Dock har jag ingen som helst aning om jag är skyldig någon något, eller om någon kanske är skyldig mig pengar.
Idag har jag haft en oerhörd ångest vilket jag endast ser som ett resultat av att jag tappat stinget. Jag dricker helt enkelt alldeles för sällan numera.
Telefonkö-diskriminering
Händer inte mycket i mitt liv f.n...
Är sjukt sugen på öl, sprit och gårkvällar jag inte minns. Förmodligen för att det är psykiskt påfrestande att kliva upp på morgonen bara för att inse att dagen kommer att se lika förbannat slentrianmässig ut som den föregående. Då är det bättre att - i alla fall ibland - få tro/hoppas att gårdagen kanske var trevlig eller bar något intressant i sitt sköte.
Idag slog jag en pling till a-kassan för att meddela att jag för en tid framöver själv kommer att finansiera mitt missbruk. Jag hamnade i en kö och fick reda på att jag hade plats nummer 4 i kön. Efter en runda med lite klassisk musik återkommer den stolpiga, halvautomatiserade rösten. Denna gång anser "moderdatorn" att jag besitter position 7.
Hur i helvete gick det till? Vem/vilka smet före? Kan man få VIP-kort hos a-kassan?
Om det fanns en legitim anledning att flytta ner mig i denna redan frustrerande kö - så fick jag aldrig reda på vad den var i alla fall.
Sparka på den som ligger ni bara. Ni vet att såna här diskriminerande tilltag kan resultera i att jag tar ett återfall på stamhaket. Ni vet att jag är labil.
Är sjukt sugen på öl, sprit och gårkvällar jag inte minns. Förmodligen för att det är psykiskt påfrestande att kliva upp på morgonen bara för att inse att dagen kommer att se lika förbannat slentrianmässig ut som den föregående. Då är det bättre att - i alla fall ibland - få tro/hoppas att gårdagen kanske var trevlig eller bar något intressant i sitt sköte.
Idag slog jag en pling till a-kassan för att meddela att jag för en tid framöver själv kommer att finansiera mitt missbruk. Jag hamnade i en kö och fick reda på att jag hade plats nummer 4 i kön. Efter en runda med lite klassisk musik återkommer den stolpiga, halvautomatiserade rösten. Denna gång anser "moderdatorn" att jag besitter position 7.
Hur i helvete gick det till? Vem/vilka smet före? Kan man få VIP-kort hos a-kassan?
Om det fanns en legitim anledning att flytta ner mig i denna redan frustrerande kö - så fick jag aldrig reda på vad den var i alla fall.
Sparka på den som ligger ni bara. Ni vet att såna här diskriminerande tilltag kan resultera i att jag tar ett återfall på stamhaket. Ni vet att jag är labil.
Torsdagsöl
Efter tisdagen hemma var det en rätt ångestladdad walk-of-shame som genomfördes in på kontoret onsdag morgon. Som för att göra en redan hopplös situation än mer körd kom jag ca en halvtimme för sent.
Väl inne så hamnade jag i någon sorts limbo då min chef var på vift och den stundande avrättningen sköts fram på obestämd tid.
Efter några timmar i ovisshet dyker han till sist upp och jag kryper skamsen till korset och ber om ett samtal. Mötet blir en kaskad av bortförklaringar, ursäkter och vita lögner från min sida. Han markerar tydligt att beteendet jag uppvisat - redan efter bara en vecka på jobbet - inte är ok. Men av någon för mig outgrundlig anledning ger han mig en andra chans. Dock skönjar jag att den också kommer att bli min sista.
Torsdagen var planerad till någon slags mässa för branschen. Jag och en kollega beger oss dit för att sitta av tid på långrandiga föreläsningar, free-loada mat samt käka godis i olika montrar. Efter en lång dag, nykter ute bland massa folk, är jag helt slut. Så när väl drinkbiljetter börjar delas ut inför kvällen är jag snabbt framme och lyckas fixa några extra.
Trots att jag borde ha de senaste händelserna i färskt minne, och således behärska mitt intag, slinker ölen och vinet ner i en rasande fart. Som om de gågna dagarna ej existerat...och någon morgondag ej fanns.
Jag minns inte riktigt hur aftonen slutade - ej heller hur och när jag dök upp på jobbet idag. Men det mesta tyder på att jag var i någorlunda tid och är välkommen tillbaka på måndag.
Väl inne så hamnade jag i någon sorts limbo då min chef var på vift och den stundande avrättningen sköts fram på obestämd tid.
Efter några timmar i ovisshet dyker han till sist upp och jag kryper skamsen till korset och ber om ett samtal. Mötet blir en kaskad av bortförklaringar, ursäkter och vita lögner från min sida. Han markerar tydligt att beteendet jag uppvisat - redan efter bara en vecka på jobbet - inte är ok. Men av någon för mig outgrundlig anledning ger han mig en andra chans. Dock skönjar jag att den också kommer att bli min sista.
Torsdagen var planerad till någon slags mässa för branschen. Jag och en kollega beger oss dit för att sitta av tid på långrandiga föreläsningar, free-loada mat samt käka godis i olika montrar. Efter en lång dag, nykter ute bland massa folk, är jag helt slut. Så när väl drinkbiljetter börjar delas ut inför kvällen är jag snabbt framme och lyckas fixa några extra.
Trots att jag borde ha de senaste händelserna i färskt minne, och således behärska mitt intag, slinker ölen och vinet ner i en rasande fart. Som om de gågna dagarna ej existerat...och någon morgondag ej fanns.
Jag minns inte riktigt hur aftonen slutade - ej heller hur och när jag dök upp på jobbet idag. Men det mesta tyder på att jag var i någorlunda tid och är välkommen tillbaka på måndag.
Måndagsöl
I måndags träffade jag en gammal vän över en bit mat och några öl. Han hade fått en dotter sen sist vi sågs (ej hon på bilden) vilket adderades ovanpå den "vanliga" ångesten. Inte för att jag vill ha barn, men i ljuset av hans liv såg min egen livssituation hopplöst tragisk ut.
Hur som helst - några öl blev fler då vi efter maten förpassade oss till stamhaket. Där besvärade vi tjejen bakom baren, en till synes ny förmåga med ett trevligt yttre.
Efter att vännen lämnat mig fokuserar jag på att dricka. Trots mitt troligtvis oinbjudande uppseende närmar sig en flicka mig. Det visar sig att hon endast är 21 år och jag inser suckande att jag aldrig attraherar kvinnor i min egen ålder. Hon bedyrade att vår ålderskillnad ej var av ondo då hon ansåg att pojkar i hennes egen ålder var alldeles för omogna. Jag suckar återigen då hon inte insåg vilken kapital felbedömning hon gjort av mig som person.
Några kukblockanden senare (av mig själv) vinglar jag ut för att mötas av min personliga svarttaxi-chaufför. Det visar sig att jag var skyldig honom för en tidigare åktur, vilket gör hemresan dubbelt så dyr. Vaknade vid lunch idag av att min nya chef ringer. Han undrar om något hänt då jag ej dykt upp på jobbet idag. Detta kan resultera i att jag har mist mitt arbete - vilket skulle innebära ett nytt rekord i kort anställning.
Återkommer.
Tidsfördriv-kombo
På senare tid har kommit på mig själv med att, medan jag sitter på dass, parallellt med tömningen lösa soduko och Rubiks kub.
Being Kecke
Likt i filmen "I huvudet på John Malkovich" (Being John Malkovich) verkar det finnas halva våningar på vissa ställen runt om i staden.
Jag har dock inte vågat kliva av på någon av dessa då jag är oehört rädd att uppleva 15 minuter inifrån huvudet på Mr Malkovich, och sen plötsligt ramla ner i ett dike intill en motorväg.
