6-års firande
Fredagen blev lugn. Jake dök förbi, drack en pava vin, somnade i soffan och snarkade fram till en taxiresa hem strax efter midnatt.
Jag klev upp en timme innan bolagets stängning och beger mig för att inhandla kvällens farmaka. I kön hälsar någon glatt på mig. Det visar sig vara Klätterapans kvinna som bjuder hem mig till dom för några eftermiddagsöl samt en husesyn.
Några timmar, öl och okynnescigg senare vinglar jag hemåt för att vila lite inför nattens batalj.
*nap*
Hemma hos f.d. kollegan råder en trivsam stämning med såväl kända som okända ansikten. Det spelas sällskapsspel - vilket jag är värdelös på och således hatar - samt diskuteras allmänt i trevliga ordalag. Sedan sjungs det för Adoptivbarnet som verkar fylla sex år av antalet ljus som pryder tårtan at döma.
Framåt småtimmarna lämnar alla icke-hyresgäster festen. Utom jag.
Då jag har torsdagens diskussion hyfsat färskt i minnet och en mild paranoia i bakskallen skönjar jag en viss 4-kants-stämning mellan väggarna.
Jag är påväg att bege mig hemåt då Adoptivbarnet meddelar att hon skulle vilja prata lite med mig, inne på sitt rum. Min noja gör mig lite illa till mods men jag accepterar inbjudan. Detta verkar inte falla den manliga värden i smaken och jag antar att han ville vara ensam med kvinnorna istället. Men jag kan ha fel...
Efter en halvlång diskussion i hennes säng väljer jag trots allt att lämna lägenheten. Postis, som bor i närheten, ringer och vi pratar lite om huruvida jag ska droppa förbi. Men jag väljer att ta en taxi hem till ångestlyan istället.
Jag klev upp en timme innan bolagets stängning och beger mig för att inhandla kvällens farmaka. I kön hälsar någon glatt på mig. Det visar sig vara Klätterapans kvinna som bjuder hem mig till dom för några eftermiddagsöl samt en husesyn.
Några timmar, öl och okynnescigg senare vinglar jag hemåt för att vila lite inför nattens batalj.
*nap*
Hemma hos f.d. kollegan råder en trivsam stämning med såväl kända som okända ansikten. Det spelas sällskapsspel - vilket jag är värdelös på och således hatar - samt diskuteras allmänt i trevliga ordalag. Sedan sjungs det för Adoptivbarnet som verkar fylla sex år av antalet ljus som pryder tårtan at döma.
Framåt småtimmarna lämnar alla icke-hyresgäster festen. Utom jag.
Då jag har torsdagens diskussion hyfsat färskt i minnet och en mild paranoia i bakskallen skönjar jag en viss 4-kants-stämning mellan väggarna.
Jag är påväg att bege mig hemåt då Adoptivbarnet meddelar att hon skulle vilja prata lite med mig, inne på sitt rum. Min noja gör mig lite illa till mods men jag accepterar inbjudan. Detta verkar inte falla den manliga värden i smaken och jag antar att han ville vara ensam med kvinnorna istället. Men jag kan ha fel...
Efter en halvlång diskussion i hennes säng väljer jag trots allt att lämna lägenheten. Postis, som bor i närheten, ringer och vi pratar lite om huruvida jag ska droppa förbi. Men jag väljer att ta en taxi hem till ångestlyan istället.
Kommentarer
Postat av: burg
nästan som pappa är far till alla barnen.
Trackback
