bakomspegeln

Efter en relativt lång och dekadent period i arbetslöshet fick jag allt svårare att finansiera mitt missbruk. Häromdagen lyckades jag dock lura ett gäng brats att dom behöver mina tjänster.

Den förändrade situationen oroar mig dock något:

• Kommer stamhaket gå omkull?
  Detta då jag - trött och utarbetad - inte kommer att orka dricka lika ofta på vardagar
  (Tysken räknade ut att hakets omsättning kan komma att sjunka med nästan 29%)
   
• Kommer en ökad inkomst innebära att alkoholkonsumtionen istället skjuter i höjden?
  Min tyske vän har ej räknat ut sannolikheten för detta scenario, men flaggar för att en alltför brant ökning troligtvis leder till en tid av kraftiga överdoseringar
   
• Kommer jag att få nya "vänner" som oundvikligen kommer att göras besvikna?
  Jag har social fobi i nyktert tillstånd vilket resulterar i att det bara är en tidsfråga innan jag (förmodligen under en after work) besudlar någons fru, hånar VD:ns dyslexi eller använder fikakassan till att köpa folköl

Gick igenom mottagna och skickade sms precis. Mest för att rensa upp inkorgen men även för att se vilka patetiska saker jag ej minns att jag skickat. Inte speciellt smart mitt i söndagsångesten, men jag är inte nämnvärt intelligent heller.

Hur som helst hade jag skött mig förvånansvärt bra, och förutom sporadiska "mötas-upp-sms" som hör festivaler till, hade jag inga direkta ångesthöjare på mitt samvete från helgen.

Däremot snubblade jag över ett mottaget meddelande från min f.d. kollega tillika bästa vän:

"Vem e du, och vad vill du mig?"

Är det inte äkta kärlek mellan vänner så säg.

Till skillnad från förra året hade jag bestämt mig för att jag inte skulle missa Hästpojken denna gång. Årets beslutsamhet resulterade i att jag befann mig på området redan innan 16 med en alarmerande baksmälla. Med facit i hand var det dock ett bra beslut då jag nog tycker att det var bästa konserten under hela helgen.

Tappade bort Tysken & co. Träffade på en väninna som jag gjorde sällskap till sunkhaket utanför, där vi åt en tidig middag samt drack några öl i väntan på nästa band vi ville se.

Väl inne på området hookade vi upp med några av väninnans vänner. Då jag fått igång en lagom berusningsnivå passade jag på att socialisera lite innan jag gick in i den mer odrägliga karatefyllan. Då hennes vänner var uteslutande av kvinnligt slag myste jag och halvvägs in i The Magic Numbers närmade sig Isländskan - som jag trodde hatade mig - och höll om mig och gungade till musiken. Tror att det var någonstans här jag valde att släppa på den riktiga fyllan. Förmodligen ett slags drag av högmod.

Efter detta gick det som väntat utför.

• Urinerade där vi stod uppe på ölterassen, mitt bland allt folk
• Spillde ut två glas vin - vid två olika tillfällen, för samma okända kvinna
• Argumenterade ihärdigt med diverse vakter om att få ta med mig ett antal öl från den inhägnade ölserveringen
• Låtsades vara talangscout och lovade ett par unga grabbar skivkontrakt
• Höll kraftig låda på efterfest hemma hos okända människor på fel sida stan

Vaknade i fosterställning i en läderfåtölj. Väckte närmaste offer och krävde en cigarett innan jag lämnade lägenheten. Begav mig till ångestbunkern där jag åter lade mig i fosterställning.

Risk för långt inlägg.

Som jag lovade för någon dryg vecka sen kommer här en redogörelse för ett rätt obehagligt - men även dråpligt - 1½ dygn under vår trip över Atlanten tidigare i år. Jag är nog inte den bästa att resuméra dessa dryga 30 timmar - jag var konstant full stor del av resan. Men jag ska försöka efter bästa förmåga.

Mot mitten av vår resa hänger vi rätt mycket i ett ganska laid back område på södra Manhattan.
En kväll väljer Läraren och Finnen att tidigt avvika från den bar där vi vid tillfället står utanför och röker. Jag återvänder ensam in och då Chauffören ej kommer tillbaka antar jag att han joinat dom "hemåt".

Då jag festar vidare kommer här ett parti som jag fått berättat för mig - redogjort av Läraren.

Några timmar efter midnatt väcks polarna av kraftiga bankningar på dörren till hotellrummet. Utanför står två civila poliser och frågar om vi känner till en viss Chaufför. Läraren svarar "ja" och känner ett styng av oro då han här väntar sig att dom vill att vi ska identifiera en person som hittas i Hudson River. Något lättad får han beskedet att Chauffören sitter i häkte och väntas gå upp i turbo-rätten under morgondagen. Dock oklart om vad han plockats in för.

Jag återvänder till hotellrummet på morgonkvisten och får reda på ovanstående. En dispyt uppstår där Läraren tycker att jag övergivit Chauffören samt att jag tycker detsamma med tanke på deras egna sorti.

Efter några timmars sömn beger vi oss således mot Court House South och börjar jakten på vår chaufför. Att hitta honom visar sig vara lättare sagt än gjort, då informationen är minst sagt sparsmakad. Vi återvänder med jämna mellanrum och jag känner mig oerhört illa till mods. Dels för att Chauffören sitter i häkte men också för att jag känner mig tvingad att vara nykter. Forcerad nykterhet är alltid en pärs - speciellt i en känslig situation som denna.

Hela dagen och kvällen går växelvis åt till att spekulera i vad som har hänt samt att bevittna en evig ström av convicts som åläggs snabba domar i en rättsal.

Efter några timmar närmar sig en person den bänk där vi sitter. Han frågar artigt om vi möjligtvis känner till Chauffören. Vi nickar jakande och han ber oss att omgående samtala med honom utanför rättssalen. Vi får här en viss inblick i vad gårdagen gäller. Det visar sig att Chauffören har gjort ett otillbörligt närmande mot en flicka/kvinna. Advokaten lämnar oss sedan men slänger en sista blick på min kommunist t-shirt. Läraren suckar ljudligt och skakar på huvudet som en vink åt mig att jag kunde gjort ett bättre klädväl kvällen till ära.

Några timmar efter midnatt har vi fortfarande inte sett skymten av vår vän och börjar så smått att misströsta. Domaren basunerar ut att det är dags att avsluta, och den sista skaran för dagen/natten leds in i rättssalen - iförda hand- & fotfängsel.

Däribland vår Chaufför!

Då vår väns snedsteg rubriceras så kraftigt att det skulle rendera i att han hamnar i diverse register över sexförbrytare om han erkänner, söker advokaten uppskov med avsikt att kontakta eventuella ambassader. Chauffören ombeds återkomma några dagar senare.

Efter diskussioner med Chauffören får jag "frisedel" från återbesöket. Kanske för att han, våra vänner samt advokaten tycker att det inte tillför hans trovärdighet med en smygkommunist som bekant åhörare. Således är även nästa stycke ett referat signerat Läraren.

Väl tillbaka efter några dagar skrivs brottsrubriceringen ner, men resulterar lik förbannat i att Chauffören ej längre är välkommen i landet.

PS. I efterhand kunde vi skratta åt att vår vän kallades nigga (det var uteslutande svarta och latinos som ställdes inför domaren dessa dagar). Han avböjde måltider med rädslan för att behöva göra toalett inför 20 förmodligen rejält mycket mer kriminella män än han själv.

Vaknar.

Jag och Chauffören glider ner till torget över en brunch-pizza och några öl. Återvänder sedan till bunkern och börjar grunda inför kvällen.

Chaufförens sista kväll skulle firas med middag hos Jake. När solen sakta börjar dala och en lättare fylla infunnit sig, tömmer vi kylen och beger oss till Jakes place.

Väl där möts vi av glada tillrop och en angenäm doft då kockarna snart var färdiga med maten. Med för kvällen var även Jakes fru, deras adoptivbarn/inneboende samt ManU.

Middagen var underbar och stämningen relativt god. Jake hade kvällen till ära köpt på sig finsprit med tillhörande ingredienser för att tillverka lyxdrinkar. Och även om jag är allergisk mot starkare former av alkohol såg jag det som ett nödvändigt drag att parallelldricka sprit och öl. Mest för min sociala fobi men även då min bordsdam tillika deras inneboende - som jag ej tidigare träffat - visade sig vara en rätt söt flicka...vilket självklart gjorde mig nervös och paranoid.

Sen händer inte mycket mer. Kan nämna att vi aldrig tog oss från lägenheten trots ett antal försök (gott betyg för arrangörerna!). Några kortare flashbacks dock;

• Chauffören introducerar en fyllelek. Går sådär.
• Vissa "tatuerar" (med vanlig bläckpenna) meningslösa citat och symboler på varandra.
• Ett par springare skickas ut för inköp av mer alkohol.
• Jake tar en nap.
• Pratas hinduiska gudar i gästrummet.
• Chauffören ger upp och lämnar tillställningen.
• Skriver en pinsam lapp till adoptivbarnet.
• Frun i huset och inneboenden förpassar sig till sängs. Dock ej i samma säng.
• Jake vaknar till och joinar frugan.

Jag försöker här styra upp en efterfest hos en väninna i närheten. Det rinner ut i sanden och jag och ManU lämnar slutligen festen och tar tunnelbana åt varsitt håll i soluppgången.

Den första kvällen slutade kaosartat vid 8-snåret torsdag morgon.

Torsdagen blev rätt lugn men jobbig för min del. Fick ett samtal från rekrytererskan vid 11 på morgonen med beskedet om att kunden ville träffa mig omgående. Då jag fortfarande var packad med ca 2.2 promille i kroppen lyckades jag mörka och styra intervjun till idag istället.

Chauffören drog ut, mötte upp White Trash och Jake på stamhaket. Efter en dispyt (enligt hörsägen) mellan WT och Jake så tackar Jake för sig och lämnar sällskapet.

Chaffisen droppar hem vid tresnåret...aspackad. Vi sitter uppe och kollar drogkanaler samt lite standup på youtube.

Efter ett lika diffust möte i morse börjar jag tro att jag faktiskt måste fixa mig en inkomst för att finansiera mitt beroende.

Strax efter lunch möter jag upp Chaffisen och vi beger oss söderut till närmsta bolag. Väl hemma börjar intoxineringen - dock utan C tyvärr. Jake kommer förbi efter några timmar och jag känner en viss trygghet i att inte vara ensam i min fylla.

Nu sitter jag i väntan på att Jake ska ha skrubbat färdigt pungen och vi kan bege oss ut på byn.

Återkommer.

Igår så ringde Jake och föreslog att vi skulle mötas upp på stamhaket för att grunda inför morgondagens (läs: dagens) after work. Jag nappade på förslaget då jag såg möjligheten att hämta mitt kreditkort som jag tror mig ha lämnat där sist jag satt vid deras bar.

Väl där överraskas jag positivt. Mitt kort fanns där - och jag verkade inte ha någon nota heller?! Tack stamhaket. Glada i hågen över detta positionerade vi oss vid deras andra bar och startade intoxineringen.

Minns sen inte så mycket, men några fragment återstår;

• Jake visar stolt upp bilder från punkkvällen förra veckan, där han poserar med en av våra största idoler. Oerhört vackert.
• Vi diskuterar Chaufförens utvisning från U.S.A (sammanfattas i ett senare inlägg).
• Vi "tar hand om" en ensam flicka från Barcelona
• ManU dyker upp
• Jag åker taxi runt halva stan
• Det svartnar

Vaknar på köksgolvet för ett tag sen. Har massa missade samtal samt 17 sms. 15 från TB, 1 från Jake och 1 från Farsan. Tydligen har jag trakasserat TB som verkar ha lackat varpå jag spelat martyr och gått under jorden. Smart.

Nu väntar afterworken.

Ser ut att bli en helg utan Kecke ute på byn. Detta kommer nog att förvåna diverse barpersonal samt gör även mig lite orolig om vad som händer.

Orsaker till detta?

Först och främst har det nog att göra med att jag, efter vinet hos Tysken nickade till några timmar vilket resulterade i en total switch av dygnet. Var vaken fram till lunch på fredagen, då jag tuppade av p.g.a. utmattning. Detta gjorde att när jag kvicknade till vid midnatt ansåg att jag ej skulle hinna bygga upp ett rus tillräckligt för att våga mig ut.

Framåt småtimmarna hörde TB (Taxibråkerskan) av sig och ville titta förbi. Svag som jag är tillät jag detta. Ångrade mig genast men förstod att det nog var för sent. När hon väl dök upp så diskuterade vi vidare och jag fick reda på än mer om hennes förflutna. Jag kan inte gå närmare in på vad jag erfor då jag är orolig för både hennes och min egen säkerhet - men vetskaperna gjorde mig minst sagt olustig till mods.

Slocknade även denna dag först vid lunch. Vaknade till en tom lägenhet.

För någon timme sen hörde den yngre tjejen, som jag träffade för ett tag sen, av sig. Vi kan kalla henne Postis. Hon undrade om jag var ute. Hon ville ses. Jag sitter nu i valet och kvalet om jag - trots det obehagligt nyktra tillståndet - ska våga mig ut på byns regniga gator.

Återkommer.

Igår natt ringde Taxibråkerskan. Vi pratade ett bra tag om den enda kväll vi träffats och jag fick härmed reda på några saker jag ej tidigare visste eller kom ihåg;

• Hon har ingen svanktatuering - däremot en på ena skuldran
• Vi tog benzo halvvägs in i efterfesten
• Hon äter inte p-piller och vi hade oskyddat sex
• Hon brukar sitta i ett öppet fönstret med en folköl och se staden vakna
• Hon har tagit reda på min riktiga identitet
• Hon verkar gilla mig och vill träffas igen

Vissa av dessa saker skrämmer mig och vissa andra gör mig bara förundrad;

• Om jag trodde att tatueringen var placerad i svanken kan man ju undra var jag förde in min penis
  (Dock så kan ju blandningen alkohol/benso försämra minnet samt förvrida uppfattningsförmågan på rätt underliga sätt)
• Måste jag släpa mig bort för kontroll av eventuell könssjukdom?
• Kommer hon att bli en stalker?