Gateway thursday
Det började som så många gånger förr, en torsdag. Dessa torsdagar är mitt missbruks motsvarighet till lättare droger; en inkörsport till värre skit...
Torsdag:
Mötte upp min gamla kollega samt LG + kvinna för vår nya tradition - TP på krogen. Jag blev raskt alldeles för berusad; förolämpar kvinnor i vår närhet, har ett tjafs med f.d. kollegan om en utspilld öl som borde ha återgäldats, vinglar till nya stamhaket där jag förnedrar mig själv i ett försök till kontakt med kvinnan som glidit mig ur händerna. Sen svart.
Fredag:
Vaknar på soffan med ett ryck och pinnar iväg till jobbet, något sen. Fortfarande rejält full.
Dagen fortlöper i en dimma och jag kväver alla impulser till att konversera med kollegor, då jag vet att det aldrig kan leda till något bra eller konstruktivt. Särskilt då jag nykter väldigt sällan talar med dom över huvud taget.
Tidigt på e.m. lämnar jag jobbet för att möta upp Täby som jag inte träffat på evigheter. Vi tar några billiga öl på ett hak, innan vännen från gbg ringer och vi möter upp henne på stamhaket.
Väl där sveper vi några snabba och kvinnan som glidit mig ur händerna skakar på huvudet i en gest av avsmak. Trots detta ger hon oss gratis lejd till nedervåningen - förmodligen ett försök till att slippa se mig.
Träffar en oerhört ung kvinna, som jag envist hävdar att jag sett i en pornografisk filmatisering. Hon nekar, men sitter trots allt kvar vid vårt bord och kvällen känns faktiskt rätt lyckad för en stund.
Sen är kvällens minnen är slut för min del.
Lördag/söndag:
Kvicknar till först långt in på eftermiddagen, men molande smärtor kring njurarna. Hör av Farsan och stämmer träff inne på byn. Han är kraftigt berusad när vi väl möts upp, och jag försöker genast eliminera hans försprång. Jag lyckas rätt bra. Vi drar vidare för att möta upp gbg-vännen. Farsan avviker. Då jag inte gillar den dryga stämningen på stället, föreslår en i sällskapet att vi ska förpassa oss hem till honom på efterfest, vilket vi också gör.
Där radas det snabbt upp kemikalier som jag försöker låta bli att bruka på hemmaplan, men då omdömet är som bortblåst kan jag ej motstå. Festen fortsätter långt in på söndagen och blir efter omständigheterna riktigt trevlig.
Resten av söndagen blir en smärtsam avgiftning med tryckande ångest inför måndagen som oudvikligen närmar sig.
Måndag:
Har försökt göra mig osynlig hela dagen. Trodde att jag skulle lyckas när jag framgångsrikt undvikit all direkt kontakt med folk till efter eftermiddagsfikat. Då kommer plötsligt chefen fram och meddelar att han vill boka ett "samtal" med mig inför morgondagen. Väl hemma har jag mest funderat på om det är en tredje och sista varning som ska förmedlas.
Nu väntar en sömnlös natt med inslag av abstinens.
/Kecke
