Ett förlåt
Veckan som gick blev mest jobb, och då jag anser att det inte är av intresse blir inläggen här allt färre, tyvärr. Sorry.
Efter gårdagens långa affärslunch kom jag att tänka på ölluncherna jag och Lilla Gotland hade mitt sista år på vårt f.d. gemensamma arbete. Jag mindes dom med värme och nostalgi. En tår dök upp i ena ögonvrån och jag bestämde mig för att det fick vara nog med jobb och slog LG en pling. Efter en snabb överenskommelse möttes vi en halvtimme senare på stamhaket över några öl var.
Tillsammans färdades vi in i dimman och jag mådde som en prins. Jag kände mig otroligt till freds. Så till den grad att jag ignorerade en ung kvinna med fördelaktigt yttre, och fokuserade på att dricka istället.
Vem behöver mänsklig närhet när man har alkoholen?
Efter gårdagens långa affärslunch kom jag att tänka på ölluncherna jag och Lilla Gotland hade mitt sista år på vårt f.d. gemensamma arbete. Jag mindes dom med värme och nostalgi. En tår dök upp i ena ögonvrån och jag bestämde mig för att det fick vara nog med jobb och slog LG en pling. Efter en snabb överenskommelse möttes vi en halvtimme senare på stamhaket över några öl var.
Tillsammans färdades vi in i dimman och jag mådde som en prins. Jag kände mig otroligt till freds. Så till den grad att jag ignorerade en ung kvinna med fördelaktigt yttre, och fokuserade på att dricka istället.
Vem behöver mänsklig närhet när man har alkoholen?
Kommentarer
Trackback
