bakomspegeln

Vid lunchtid tosdag, startade en resa med oundvikligt slut.

Några nyanställda, inklusive undertecknad, skulle indoktrineras i företagets anda. "Föreläsningar" började vid lunch och strax efter tre på eftermiddagen sänktes första ölen.

Efter en middag ute på byn avviker de flesta, så även de högre hönsen. Självklart väljer jag att sitta kvar för ytterligare öl och även några andra ur gruppen stannar.

När klockan närmar sig midnatt har jag hållit lite låda men inte direkt förolämpat eller förtalat någon - vilket måste ses som en framgång i sammanhanget. Sällskapet bryter upp och alla rör sig mot sitt. Givetvis inte jag.

En kvart efter uppbrottet stegar jag ensam in på stamhaket med förevändningen att jag är där för att hämta en halsduk som jag är i stort sett säker på att jag lämnat just där.

Jag väljer att ta det med halsduken lite senare och inhandlar istället två öl och placerar mig vid bardisken. Snart har jag fått en vän som verkar kunna hålla samma dryckes-tempo som jag. Vi surrar lite ytligt innan vännen avviker.

Strax därefter träffar jag två kvinnor att besvära. Tydligen så har jag inte tappat all charm då dom bjuder med mig till ett annat hak inåt byn dit vi färdas i en svarttaxi.

Det sista jag kommer ihåg från denna dag/natt är ett luddigt minne av en vakt som kastar ut mig från haket.

Idag vaknade jag av att telefonen ringer. Det är min chef som undrar var jag håller hus då klockan snart är 11 och en extern resurs jag ska ha möte med väntat på mig i nästan två timmar. Då personen jag ska träffa kostar ca 1200 SEK/timme tycker min chef att det är onödigt att låta honom vänta alltför länge.

Oerhört skamsen och fortfarande kraftigt berusad glider jag in till jobbet. Stapplar in på mötet där massa folk redan sitter;

Kecke: Sorry att jag är sen. Hemskt ledsen.
Någon: - Hårt igår eller?
Kecke: - Nejrå...vi splittade väl upp strax efter 23 kanske.
Någon annan: - Jag ringde på din hemtelefon för någon timme sen då din mobil var avslagen...var det av den signalen du vaknade eller?
Kecke: - Va?! Kuk, mobilen strular som fan. Måste köpa en ny. Njae, jag var inte hemma så jag självvaknade för ett tag sen.

"Självvaknade"?! Finns ens det ordet tänker jag tyst...

Ytterligare någon: - Aha. Bortamatch?

Då det är bara män och således lite grabbigt i rummet, skrattar alla och börjar sporadiskt pika mig. Jag väljer att låta dom tro att dom träffat rätt och låtsas generat att inte vilja gå närmare inpå var jag sovit.

Hur länge kan jag mörka min alkoholism?

PS. Förra gången jag trampade rejält i klaveret, var också på en torsdag. Är torsdagar mina måndagar?