bakomspegeln

Det finns inte en möjlighet i världen att samla ihop en överskådlig redogörelse från denna tripp. Delvis med anledning av dom återkommande minnesluckorna men även då jag inte kan skriva vissa saker utan att riskera för min f.d. kollegas säkerhet. Jag ska göra mitt bästa för att få med lite milstolpar som utgjorde stommen av färden.

Vi skojade om att vi inte ville sluta som El Choco, men skratten fastnade lite i halsen då vi alla visste att risken fanns.

• Lämnar Sverige, förväntansfulla och lagom packade.
• Vaknar upp i ett nytt land utan minne av att hur jag lyckats ta mig in i det.
• Festade på som vanligt men studerade även mycket av den väldigt intressanta historia detta land besitter.
  ---
• Mot all förmodan tar vi oss till nästa land där f.d. kollegan omgående kliver in i en rejäl dimma. Det visar sig att jag var allergisk mot detta starkare gräs, så jag dricker mycket för mig själv.
• Taxibråk där Jake påstår sig ha sett ett vapen diskret visats för att lugna ner oss.
• Köper svagare gräs, och därefter inga direkta minnen.
  ---
• Nästa land var planerat att bli vår "semester" så här slappade vi mest.
• Firade nyår genom att besöka ett "Whiteparty" där jag, väldigt hög på kokain, raggar på en kvinna som visar sig vara polis - dock ledig för kvällen.
• Tappar bort allihopa. Då ingen lokaltrafik trafikerar nyårsdagen och mina pengar är slut är jag strandsatt i många timmar, innan en vänlig själ ger mig lift den långa vägen till andra sidan ön. Det räddade förmodligen mitt liv.
  ---
• Äntrar landet som ofta har två städer på listan över de fem farligaste städerna i världen.
• Festar på rejält och männsikor berömmer Jake för att han är galnare än folket själva i detta land.
• Tumult uppstår då en kvinna påstår att vi låst in vår kompis i vårt rum (såna två-stegs-lås som faktiskt går att låsa in folk med). Då vännen var sjukt packad/hög när vi lämnade henne sovandes, får hon ett hysteriskt utbrott vid sitt uppvaknande där "hemma". Detta verkar beröra halva den lilla kuststaden varpå alla följer oss mot boendet. Efter en stor övertalningsmanöver från en av våra inhemska vänner får vi trots allt bo kvar.
• Byter stad och träffar Pablo som vi reser/festar med ett tag. Han kom att bli en kär och nära vän till oss alla. Tragiskt nog blir han senare skjuten i grannlandet dit han rest efter vi splittat upp.
• Lämnar mina svenska vänner för att besöka några inhemska i deras hemstad. Alla där är otroligt trevliga och det röks och dricks mängder av rom - ofta på en rockklubb som får mig att minnas stamhaket här hemma.

Minns inte så mycket mer än detta egentilgen. Förutom det sista jag upplever i detta land, på flygplatsen inför hemresan. Detta kräver ett eget inlägg.