Återbilck: La Policia Droga
På flygplatsen inför hemresan blir jag tagen åt sidan av landets drogpolis. Jag passerar leende genom deras "bodyscanner", då jag vet att jag inte har packat/svalt något olagligt denna gång. Sedan plockas jag in i ett litet rum där en hårdför snut sliter upp plasten som omsluter min väska. Allt innehåll töms ut på ett bord och kontrolleras. Snuset förbryllar poliserna något, men efter att jag några minuter rabblat "sólo tabaco", går dom vidare. Plötsligt hittar dom något jag inte kände igen - ett litet kramdjur i form av en hund med ett påsytt märke på sin lilla hundtröja samt ett kort där det står lite kärleksfulla saker. Jag hade helt glömt bort denna gåva från en av mina kvinnliga vänner i landet...
Här börjar tankarna rulla i 190.
Har jag råkat ut för en klassisk blåsning?
Sa jag något olämpligt till henne sist vi sågs, vilket fått henne att vilja mig riktigt illa?
"HAPPY FARM" - ett simpelt skämt som syftar på ett fängelse?
Polisen fingrar på hunden samt frågar mig om jag köpt den själv. Då jag inser att det skulle verka konstigt om jag köpt en kärleksförklaring till mig själv svarar jag att det är en gåva från en väninna. Han ler och sneglar på sin kumpan och säger "¿tienes el cuchillo?". Jag förstår genast att han frågar efter en kniv då han vill snitta upp presenten. Plötsligt ringer telefonen, och efter att kumpanen avslutat ett kort, hetsigt samtal, säger han åt "min" polis att han är färdig med mig då dom fått napp på en "riktig" smugglare.
Jag blir ombedd att lämna min signatur på en lunta skriven på spanska. Jag skriver under utan att veta vad jag egentligen signerar. Mest för att jag befinner mig i ett töcken då jag för en stund trodde att jag skulle spendera några ofrivillga år i detta land.
Hur som helst så sitter Pablo (döpte honom efter vår bortgångne vän) på mitt skrivbord och påminner mig om att till synes små tillfälligheter kan komma att påverka livet i stort.
PS. Jag har ej till denna dag öppnat Pablo. Jag har heller inte låtit min kompis hund (en f.d. knarkhund) markera utifall den innehåller någon form av substans. Jag lämnar det till om möjligt regnigare dagar...
Här börjar tankarna rulla i 190.
Har jag råkat ut för en klassisk blåsning?
Sa jag något olämpligt till henne sist vi sågs, vilket fått henne att vilja mig riktigt illa?
"HAPPY FARM" - ett simpelt skämt som syftar på ett fängelse?
Polisen fingrar på hunden samt frågar mig om jag köpt den själv. Då jag inser att det skulle verka konstigt om jag köpt en kärleksförklaring till mig själv svarar jag att det är en gåva från en väninna. Han ler och sneglar på sin kumpan och säger "¿tienes el cuchillo?". Jag förstår genast att han frågar efter en kniv då han vill snitta upp presenten. Plötsligt ringer telefonen, och efter att kumpanen avslutat ett kort, hetsigt samtal, säger han åt "min" polis att han är färdig med mig då dom fått napp på en "riktig" smugglare.
Jag blir ombedd att lämna min signatur på en lunta skriven på spanska. Jag skriver under utan att veta vad jag egentligen signerar. Mest för att jag befinner mig i ett töcken då jag för en stund trodde att jag skulle spendera några ofrivillga år i detta land.
Hur som helst så sitter Pablo (döpte honom efter vår bortgångne vän) på mitt skrivbord och påminner mig om att till synes små tillfälligheter kan komma att påverka livet i stort.
PS. Jag har ej till denna dag öppnat Pablo. Jag har heller inte låtit min kompis hund (en f.d. knarkhund) markera utifall den innehåller någon form av substans. Jag lämnar det till om möjligt regnigare dagar...
Kommentarer
Trackback
