bakomspegeln

Risk för långt inlägg.

Som jag lovade för någon dryg vecka sen kommer här en redogörelse för ett rätt obehagligt - men även dråpligt - 1½ dygn under vår trip över Atlanten tidigare i år. Jag är nog inte den bästa att resuméra dessa dryga 30 timmar - jag var konstant full stor del av resan. Men jag ska försöka efter bästa förmåga.

Mot mitten av vår resa hänger vi rätt mycket i ett ganska laid back område på södra Manhattan.
En kväll väljer Läraren och Finnen att tidigt avvika från den bar där vi vid tillfället står utanför och röker. Jag återvänder ensam in och då Chauffören ej kommer tillbaka antar jag att han joinat dom "hemåt".

Då jag festar vidare kommer här ett parti som jag fått berättat för mig - redogjort av Läraren.

Några timmar efter midnatt väcks polarna av kraftiga bankningar på dörren till hotellrummet. Utanför står två civila poliser och frågar om vi känner till en viss Chaufför. Läraren svarar "ja" och känner ett styng av oro då han här väntar sig att dom vill att vi ska identifiera en person som hittas i Hudson River. Något lättad får han beskedet att Chauffören sitter i häkte och väntas gå upp i turbo-rätten under morgondagen. Dock oklart om vad han plockats in för.

Jag återvänder till hotellrummet på morgonkvisten och får reda på ovanstående. En dispyt uppstår där Läraren tycker att jag övergivit Chauffören samt att jag tycker detsamma med tanke på deras egna sorti.

Efter några timmars sömn beger vi oss således mot Court House South och börjar jakten på vår chaufför. Att hitta honom visar sig vara lättare sagt än gjort, då informationen är minst sagt sparsmakad. Vi återvänder med jämna mellanrum och jag känner mig oerhört illa till mods. Dels för att Chauffören sitter i häkte men också för att jag känner mig tvingad att vara nykter. Forcerad nykterhet är alltid en pärs - speciellt i en känslig situation som denna.

Hela dagen och kvällen går växelvis åt till att spekulera i vad som har hänt samt att bevittna en evig ström av convicts som åläggs snabba domar i en rättsal.

Efter några timmar närmar sig en person den bänk där vi sitter. Han frågar artigt om vi möjligtvis känner till Chauffören. Vi nickar jakande och han ber oss att omgående samtala med honom utanför rättssalen. Vi får här en viss inblick i vad gårdagen gäller. Det visar sig att Chauffören har gjort ett otillbörligt närmande mot en flicka/kvinna. Advokaten lämnar oss sedan men slänger en sista blick på min kommunist t-shirt. Läraren suckar ljudligt och skakar på huvudet som en vink åt mig att jag kunde gjort ett bättre klädväl kvällen till ära.

Några timmar efter midnatt har vi fortfarande inte sett skymten av vår vän och börjar så smått att misströsta. Domaren basunerar ut att det är dags att avsluta, och den sista skaran för dagen/natten leds in i rättssalen - iförda hand- & fotfängsel.

Däribland vår Chaufför!

Då vår väns snedsteg rubriceras så kraftigt att det skulle rendera i att han hamnar i diverse register över sexförbrytare om han erkänner, söker advokaten uppskov med avsikt att kontakta eventuella ambassader. Chauffören ombeds återkomma några dagar senare.

Efter diskussioner med Chauffören får jag "frisedel" från återbesöket. Kanske för att han, våra vänner samt advokaten tycker att det inte tillför hans trovärdighet med en smygkommunist som bekant åhörare. Således är även nästa stycke ett referat signerat Läraren.

Väl tillbaka efter några dagar skrivs brottsrubriceringen ner, men resulterar lik förbannat i att Chauffören ej längre är välkommen i landet.

PS. I efterhand kunde vi skratta åt att vår vän kallades nigga (det var uteslutande svarta och latinos som ställdes inför domaren dessa dagar). Han avböjde måltider med rädslan för att behöva göra toalett inför 20 förmodligen rejält mycket mer kriminella män än han själv.