Wodka och css
När jag väl genomlidigt arbetsdagen och lovat mig att aldrig dricka igen, så ringer Jake. Han är också rätt sliten och bedjar om en lugn hemmakväll. Vi beger oss således mot Tysken, men stannar till för en matibit på vägen.
I väntan på våra starkt kryddade asiatiska måltider tittar vi suktande mot ölkranarna bakom baren. Två sekunder senare sitter vi med varsin öl i 0,6-liters klassen.
Efter maten och några öl senare ringer vi Tysken och frågar om vi ska köpa med oss något förutom mat. Han tycker att groggvirke vore bra att ha och vi alla inser var denna kväll kommer att sluta.
Väl hos Tysken korkas det upp fulsprit och sen så kodar vi på Jake's app. Kodandet går sådär då vi alla snart är aspackade.
Två flaskor senare släpar Jake mig hem till sig då han inte tycker att jag ska resa till ångestlyan ensam denna tid på dygnet. Sliriga som vi är väcker vi hela hushållet och Jake får en saftig åthutning av sin kvinna. Efter att hon ventilerat sin ilska och återvänt till sovrummet öppnar vi upp en flaska glögg och fortsätter längre in i dimman.
Pundare och Gattuso
Mot slutet av tävlingen trängde sig dock några tjackade lirare in på de lediga platserna. När Jake återvände efter ett besök i baren, anklagade han mig för att ha bjudit pundarna till bords. Karatefull som jag var flippade jag och gav min f.d. kollega en missriktad, dansk skalle - kanske inspirerad av Gattusos tilltag för några veckor sedan. Jake replikerade med att lappa till mig, och trots att hans sving var något fjollig så träffade den så olyckligt att min näsa sprang läck och blodet forsade.
Jake stormar ut med mig i släptåg. Efter en kort diskussion återvänder vi båda och köper varandra varsin öl. Väl tillbaka vid bordet möts vi av förvirrade blickar då ingen riktig förstod vad som hänt.
Hur som helst super vi vidare.
Hockey, monster och överklasskvinnor
Lagom till när matchen var över och alla öl slut, fick jag ett sms av en kvinna jag lärde känna på en resa:
"Är du ute och super som vanligt?"
Jag svarade kort "Nej", då jag inte ansåg att jag söp, och ej heller var ute vid tillfället för meddelandet. Hon replikerar snabbt med att fråga om vi inte ska träffas, och då Tysken inte verkar speciellt intresserad av utgång, ser jag kvinnan som en möjlig dryckeskamrat för kvällen.
Någon timme senare möts vi upp på ett ölhak. Då kvällens alkoholintag dittills bestått av folköl, är jag relativt nykter. Det gör att den inledande konversationen blir stapplig och något stel. Det löser sig snart, då jag håller ett högt tempo...
Efter några öl hör Jake av sig, och vi bestämmer oss för att slå ihop våra sällskap på ett hak i närheten.
Väl där möts vi av en väldigt glad och hyfsat berusad Jake & co. Efter en till synes onödigt lång rökpaus, kommer Jake åter in - denna gång följd av ett gäng poliser. Det visar sig att en liten skärmytsling uppstått och enligt Jake så var motståndaren ett monster på ca 2.20 m - vilket självklart hade dragit till sig de passerande snutarnas uppmärksamhet. Då varken vi eller någon annan av gästerna sett någon så onödigt lång man äntra haket, avlägsnar sig lagens långa arm, och feststämningen återupptas.
Strax innan stängning frågar kvinnan om det inte är läge att ta en taxi därifrån. Då jag inte har någon direkt åsikt om detta, plus att hon faktiskt är rätt attraktiv, så håller jag med och vi sätter oss i en bulle med destination "de finare delarna av byn".
Efter en lång natt och morgon på fin adress, så beger jag mig hemåt mot ångestlyan. Dock med en ovanlig känsla av att jag blivit utnyttjad - jag anser mig nämligen vara av arbetarklass...och kvinnan som använt min kropp under natten, av betydligt ädlare börd. Jag får således en känsla av att jag bara varit ett socialt/sexuellt experiment. Men om hon mot förmodan trillar för mig rent känslomässigt, kommer jag att använda det i en slags politisk aktion - att liksom sparka uppåt, mot aristokratin. Arbetarnas revansch.
Eller så kommer jag att be henne köpa mig en lägenhet.
Bikers och dryga kvinnor
Efter en paralyserande lugn vecka utan alkoholhaltiga snedsteg, kom så väl fredagen och starten på ännu en arbetsbefriad helg.
Lämande jobbet relativt tidigt för att möta upp LG. Efter några snabba rundor med fulöl, så dyker Klätterapan upp. Han har beviljats en kort ledighet från de familjära bestyren och köper omgående en dubbelrunda.
Efter någon timme eller två är vi alla redigt i gasen. Plötsligt visar det sig att Klätterapans ledighet var högst temporär och han är tvungen att avlägsna sitt tajta arsle och bege sig hemåt. Stämningen droppar tillfälligt men återkommer efter några snabba shot med kocentrerad fylla.
Vi blir sedermera av med våra platser vid baren och är tvungen att leta oss andra säten. Vi placerar oss vid ett bord med några kvinnor som snabbt visar sig vara de drygaste på stället. Några ömsesidiga förolämpningar senare förflyttar vi oss till ett annat bord där vi är mer välkomna. Där pratas det om sneknull och orgier, skrattas åt speedade förortstonåringar samt diskuteras lampor lämpliga för odling av medicin.
Kring åttarycket förpassar vi oss in mot centralare delar av byn och ett rockhak LG gillar. Tappar tidigt bort LG och får hänga med vad som synes vara de tyngre grabbarna på haket. Ni vet dom med västar, hästsvans och skägg. Vissa bär även solglasögon trots den väldigt sparsmakade belysningen. Min närvaro i denna samling skapar en oro bland de hårdbarkade killarna - kanske då de inte riktigt får grepp om varför en liten hobbydvärg placerat sig mitt i deras gäng.
Hur som helst tilltar berusningen och karatefyllan närmar sig snabbt. Det sista jag minns är att jag sitter ensam på en liten hylla med två öl, en shot och ett glas vatten.
Vaknade på soffan för ett tag sen. Kollar skickade sms och uppringda nummer. Förvånansvärt få, så jag kanske vågar mig ut ikväll med...
Gateway thursday
Det började som så många gånger förr, en torsdag. Dessa torsdagar är mitt missbruks motsvarighet till lättare droger; en inkörsport till värre skit...
Torsdag:
Mötte upp min gamla kollega samt LG + kvinna för vår nya tradition - TP på krogen. Jag blev raskt alldeles för berusad; förolämpar kvinnor i vår närhet, har ett tjafs med f.d. kollegan om en utspilld öl som borde ha återgäldats, vinglar till nya stamhaket där jag förnedrar mig själv i ett försök till kontakt med kvinnan som glidit mig ur händerna. Sen svart.
Fredag:
Vaknar på soffan med ett ryck och pinnar iväg till jobbet, något sen. Fortfarande rejält full.
Dagen fortlöper i en dimma och jag kväver alla impulser till att konversera med kollegor, då jag vet att det aldrig kan leda till något bra eller konstruktivt. Särskilt då jag nykter väldigt sällan talar med dom över huvud taget.
Tidigt på e.m. lämnar jag jobbet för att möta upp Täby som jag inte träffat på evigheter. Vi tar några billiga öl på ett hak, innan vännen från gbg ringer och vi möter upp henne på stamhaket.
Väl där sveper vi några snabba och kvinnan som glidit mig ur händerna skakar på huvudet i en gest av avsmak. Trots detta ger hon oss gratis lejd till nedervåningen - förmodligen ett försök till att slippa se mig.
Träffar en oerhört ung kvinna, som jag envist hävdar att jag sett i en pornografisk filmatisering. Hon nekar, men sitter trots allt kvar vid vårt bord och kvällen känns faktiskt rätt lyckad för en stund.
Sen är kvällens minnen är slut för min del.
Lördag/söndag:
Kvicknar till först långt in på eftermiddagen, men molande smärtor kring njurarna. Hör av Farsan och stämmer träff inne på byn. Han är kraftigt berusad när vi väl möts upp, och jag försöker genast eliminera hans försprång. Jag lyckas rätt bra. Vi drar vidare för att möta upp gbg-vännen. Farsan avviker. Då jag inte gillar den dryga stämningen på stället, föreslår en i sällskapet att vi ska förpassa oss hem till honom på efterfest, vilket vi också gör.
Där radas det snabbt upp kemikalier som jag försöker låta bli att bruka på hemmaplan, men då omdömet är som bortblåst kan jag ej motstå. Festen fortsätter långt in på söndagen och blir efter omständigheterna riktigt trevlig.
Resten av söndagen blir en smärtsam avgiftning med tryckande ångest inför måndagen som oudvikligen närmar sig.
Måndag:
Har försökt göra mig osynlig hela dagen. Trodde att jag skulle lyckas när jag framgångsrikt undvikit all direkt kontakt med folk till efter eftermiddagsfikat. Då kommer plötsligt chefen fram och meddelar att han vill boka ett "samtal" med mig inför morgondagen. Väl hemma har jag mest funderat på om det är en tredje och sista varning som ska förmedlas.
Nu väntar en sömnlös natt med inslag av abstinens.
/Kecke
Tillbaka
Först och främst vill jag be er om ursäkt för min frånvaro. För er som varit oroliga kan jag meddela att inget direkt har förändrats, men jag lever - om än knappt.
Hur som helst ska jag försöka återuppta rapporteringen från utförsbacken. Dock blir detta första inlägg efter uppehållet, mer en kort resumé;
- Befunnit mig på arbetet - jobbet hänger dock på en väldigt skör tråd efter 2 varningar
- Blivit förälskad
- Lämnat landet - rökte, drack och knarkade några veckor
- Återvänt
- Supit bort något som kunde blivit en relation
- Besökt en eller två konserter - dock alldeles för få den senaste tiden
- Hämtat mobiltelefon i Rinkeby efter att ha pantat den i en taxi
Jag vill också poängtera att min frånvaro inte har något som helst att göra med förälskelsen jag listar ovan (var under en väldigt begränsad period under bortfallet). Uppehållet var snarare ett desperat försök att eliminera ting som jag trodde kunde ha att göra med äventyrandet av min anställning. Det tog ett tag, men slutligen kom jag fram till att denna "dagbok" inte verkar vara något direkt hot, då jag stadigt misskött mig alltmer trots att jag inte spenderat någon tid här.
Ett förlorande koncept
Strax innan arbetsdagens slut hör LG av sig och undrar om jag är sugen på öl. En väldigt dum fråga på många sätt.
En kvart senare ses vi på stamhaket. Det visar sig att han + kompis ska besöka en gubbrock-konsert senare på kvällen. Några öl senare lyckas dom självklart lura med mig.
Väl där uppdagas det att inträdet är hela 305 SEK! När LG + kompis lämnar fram sina utskrivna biljetter hävdar jag att kvinnan även fick en 3:e biljett. Hon blir osäker och tar fram de tre senaste biljetterna, varpå jag snabbt (men förmodligen inte så diskret) kollar in namnet på biljetten. Jag hävdar att jag är personen som skrivit ut biljetten i kvinnans hand. Hon vill se min legitimation. Jag berättar att jag inte äger någon id-handling. Hon föreslår att jag ska besöka ett intilliggande hotell där jag kan skriva ut en ny biljett. Vi tjafsar vidare och kommer slutligen överens om att jag betalar och löser en återbetalning senare.
Redan efter att förbandet gått av är jag redigt berusad. Sen minns jag inte mycket mer än vissa brottstycken och lösryckta flashbacks.
- Välter 4-5 öl på en bricka intill baren
- Argumenterar med en vakt som hävdar att jag ska lämna stället då jag är för full samt försökt lura biljett-tjejen
- Blir utkastad
- Bommar cigg på ett hak i närheten, samt diskuterar sekterism med 4 kvinnor
Idag vaknade jag vid lunch. Mailar jobbet att jag arbetar hemifrån idag. Hittar ett Lindex-kvitto med ett mobilnummer samt ett kvinnligt namn intill.
Dessa torsdagar kommer bli min död.
Ett mönster
Ni som varit här förut kanske har noterat att torsdagar inte riktigt är min grej vad gäller att agera omdömesfullt. Så utvecklade sig även denna veckas torsdag.
Återigen var det någon slags sammankomst på jobbet. Det serverades vin och öl redan strax efter lunch. Då jag inte vill dra uppmärksamheten till mig med nyfikna frågor om varför jag inte dricker - eller snarare inte bör dricka - knäckte jag således den första ölen när de flesta andra fyllde sina glas med vin.
Innan vi lämnade jobbet för en kväll ute på byn hade jag tömt 4-5 Heineken och hade inga planer på att sänka hastigheten. Till skillnad från förra torsdagen verkade jag ha tappat den nödvändiga respekten för alkoholen. I de sammanhang där jag tidigare valt att i tysthet betrakta min omgivning, valde jag nu att hålla låda och alltifrån håna kollegor till att ifrågasätta företaget i allmänhet. Kan även ha gjort pinsamma utlägg om kvinnohistorier och drogtrippar.
Vid stängningsdags är jag förstås kvar och får problem med notan. Jag tycker ju självklart att VD:n skulle gjort upp allt i förväg eller i alla fall meddelat hur vi som blev kvar skulle hantera situationen. Efter massa tjafs väljer jag att bara lämna haket vilket kan ha setts som en springnota i vissas ögon.
Ute i kylan borde jag givetvis ha tagit besultet att pallra mig hemåt. Lika givet tar jag inte ett sådant beslut, utan beger mig till stamhaket. Sen är det svart.
Jag vaknar med ett panikartat ryck kring 11-snåret och inser att jag med stormsteg börjar närma mig livssituationen jag var i för ett år sen - allmänt deprimerad och svårt att sköta ett arbete p.g.a. ett alkoholmissbruk.
Väl på kontoret blir allt pinsamt uppenbart då jag sliten som få vinglar in mitt bland alla kollegor som småpratar om gårdagen. Folk frågar om det blev sent och då jag inte har någon aning är jag tvungen att ljuga för att inte verka mer tragisk än nödvändigt.
Jag väljer att undvika all form av social kontakt tills jag - fortfarande i halvdimma - lämnar jobbet för att förpassa mig till ångestlyan där jag f.n. överväger att släppa på gasen och lämna misären.
Ännu ett snedsteg
Vid lunchtid tosdag, startade en resa med oundvikligt slut.
Några nyanställda, inklusive undertecknad, skulle indoktrineras i företagets anda. "Föreläsningar" började vid lunch och strax efter tre på eftermiddagen sänktes första ölen.
Efter en middag ute på byn avviker de flesta, så även de högre hönsen. Självklart väljer jag att sitta kvar för ytterligare öl och även några andra ur gruppen stannar.
När klockan närmar sig midnatt har jag hållit lite låda men inte direkt förolämpat eller förtalat någon - vilket måste ses som en framgång i sammanhanget. Sällskapet bryter upp och alla rör sig mot sitt. Givetvis inte jag.
En kvart efter uppbrottet stegar jag ensam in på stamhaket med förevändningen att jag är där för att hämta en halsduk som jag är i stort sett säker på att jag lämnat just där.
Jag väljer att ta det med halsduken lite senare och inhandlar istället två öl och placerar mig vid bardisken. Snart har jag fått en vän som verkar kunna hålla samma dryckes-tempo som jag. Vi surrar lite ytligt innan vännen avviker.
Strax därefter träffar jag två kvinnor att besvära. Tydligen så har jag inte tappat all charm då dom bjuder med mig till ett annat hak inåt byn dit vi färdas i en svarttaxi.
Det sista jag kommer ihåg från denna dag/natt är ett luddigt minne av en vakt som kastar ut mig från haket.
Idag vaknade jag av att telefonen ringer. Det är min chef som undrar var jag håller hus då klockan snart är 11 och en extern resurs jag ska ha möte med väntat på mig i nästan två timmar. Då personen jag ska träffa kostar ca 1200 SEK/timme tycker min chef att det är onödigt att låta honom vänta alltför länge.
Oerhört skamsen och fortfarande kraftigt berusad glider jag in till jobbet. Stapplar in på mötet där massa folk redan sitter;
Kecke: Sorry att jag är sen. Hemskt ledsen.
Någon: - Hårt igår eller?
Kecke: - Nejrå...vi splittade väl upp strax efter 23 kanske.
Någon annan: - Jag ringde på din hemtelefon för någon timme sen då din mobil var avslagen...var det av den signalen du vaknade eller?
Kecke: - Va?! Kuk, mobilen strular som fan. Måste köpa en ny. Njae, jag var inte hemma så jag självvaknade för ett tag sen.
"Självvaknade"?! Finns ens det ordet tänker jag tyst...
Ytterligare någon: - Aha. Bortamatch?
Då det är bara män och således lite grabbigt i rummet, skrattar alla och börjar sporadiskt pika mig. Jag väljer att låta dom tro att dom träffat rätt och låtsas generat att inte vilja gå närmare inpå var jag sovit.
Hur länge kan jag mörka min alkoholism?
PS. Förra gången jag trampade rejält i klaveret, var också på en torsdag. Är torsdagar mina måndagar?
Ett förlåt
Efter gårdagens långa affärslunch kom jag att tänka på ölluncherna jag och Lilla Gotland hade mitt sista år på vårt f.d. gemensamma arbete. Jag mindes dom med värme och nostalgi. En tår dök upp i ena ögonvrån och jag bestämde mig för att det fick vara nog med jobb och slog LG en pling. Efter en snabb överenskommelse möttes vi en halvtimme senare på stamhaket över några öl var.
Tillsammans färdades vi in i dimman och jag mådde som en prins. Jag kände mig otroligt till freds. Så till den grad att jag ignorerade en ung kvinna med fördelaktigt yttre, och fokuserade på att dricka istället.
Vem behöver mänsklig närhet när man har alkoholen?
Maraton
Förlorad oskuld
Blev bjuden på ful-brandy redan vid halvfyra-rycket, av en av delägarna. Efter ytterligare ett glas försvann koncentrationsförmågan vad gäller arbetsuppgifterna, så jag förflyttade mig till terassen där det fanns öl och mer sprit.
Efter 18-snåret var vi endast fyra kvar - jag, två kvinnor och den kufiske kodaren - och då kylan trängt på förflyttade vi oss in till köksdelen. Där snackades det arbetstider, lönefusk och drogkultur. Inga ämnen man bör ha uttalade åsikter om som relativt nyanställd. Trots detta hade jag givetvis det.
Jag kommer på mig själv med att fokusera alldeles för mycket på en av kvinnornas barm, varpå jag skamset tittar ner i min öl och sveper den. Efter att jag hintat om mitt obefintliga ölsinne och min slumrande alkoholism försvinner jag in i dimman och minns ej mer.
Måndagen hägrar likt en böld som bultar och oundvilkligen kommer att brista - om ca 1½ dygn vill säga. Ångest.
6-års firande
Jag klev upp en timme innan bolagets stängning och beger mig för att inhandla kvällens farmaka. I kön hälsar någon glatt på mig. Det visar sig vara Klätterapans kvinna som bjuder hem mig till dom för några eftermiddagsöl samt en husesyn.
Några timmar, öl och okynnescigg senare vinglar jag hemåt för att vila lite inför nattens batalj.
*nap*
Hemma hos f.d. kollegan råder en trivsam stämning med såväl kända som okända ansikten. Det spelas sällskapsspel - vilket jag är värdelös på och således hatar - samt diskuteras allmänt i trevliga ordalag. Sedan sjungs det för Adoptivbarnet som verkar fylla sex år av antalet ljus som pryder tårtan at döma.
Framåt småtimmarna lämnar alla icke-hyresgäster festen. Utom jag.
Då jag har torsdagens diskussion hyfsat färskt i minnet och en mild paranoia i bakskallen skönjar jag en viss 4-kants-stämning mellan väggarna.
Jag är påväg att bege mig hemåt då Adoptivbarnet meddelar att hon skulle vilja prata lite med mig, inne på sitt rum. Min noja gör mig lite illa till mods men jag accepterar inbjudan. Detta verkar inte falla den manliga värden i smaken och jag antar att han ville vara ensam med kvinnorna istället. Men jag kan ha fel...
Efter en halvlång diskussion i hennes säng väljer jag trots allt att lämna lägenheten. Postis, som bor i närheten, ringer och vi pratar lite om huruvida jag ska droppa förbi. Men jag väljer att ta en taxi hem till ångestlyan istället.
Abstinens
Hade varit sjukt sugen på öl hela veckan när Jake ringer mig på onsdagen och frågar om jag är ölsugen. En gnista av hopp tänds. Dock så meddelar han bara att det är fest hos dom på lördagen. *suck*
Torsdagen kändes därför piss då jag ansåg att lördagen var alltför långt bort för att glädjas åt.
Men vid arbetsdagens slut får jag åter ett samtal av min f.d. kollega. Han undrar om vi inte ska ses på stamhaket vilket jag genast låter honom få veta är en mycket bra idé enligt mig.
Vi sänker öl i 190, spelar bort pengar på maskiner samt diskuterar Jake's situation i hemmet, då han och frugan involverat sig med inneboenden.
En massa fulöl senare forcerar Jake mig in i en t-bane-vagn då han vet faran med att lämna mig åt vargarna en vardag.
Han är en mycket bra och förstående vän.
Tappat stinget
Lördagen började med att vakna med en kraftig huvudvärk. Trots detta tog jag t-banan mot Farsan och kvällens Fifa-night. Väl framme så ber jag om några painkillers vilka jag sköljer ner med en kall öl från kylen. Resan in i dimman har börjat. Efter någon timme ansluter Jake och vi lagar lite käk i väntan på den 4:e kombattanten, Lilla Gotland.
Efter maten stänger vi in oss i spelrummet, dricker stora mängder öl och slåss på den digitala planen. Pengar byter frekvent ägare då vi sällan spelar utan vadslagning. Dock har jag ingen som helst aning om jag är skyldig någon något, eller om någon kanske är skyldig mig pengar.
Idag har jag haft en oerhörd ångest vilket jag endast ser som ett resultat av att jag tappat stinget. Jag dricker helt enkelt alldeles för sällan numera.
